torsdag 10 april 2008
söndag 6 april 2008
torsdag 8 november 2007
måndag 29 oktober 2007
Uppsala konserthus - stora salen
Ett foto från B-kursens besök i Uppsala konserthus då vi hade turen att kunna få besöka Stora konsertsalen litet kort. Stort tack till den i personalen som tog sig tid.
måndag 24 september 2007
Bi är i Lund och arbetar som...
projektledare för en högskolepedagogisk utvecklingskonferens för Lunds universitets lärare. Så snart jag kan lägger jag ut de två senaste föreläsningarna, allra senast när jag kommer hem nästa helg.
söndag 23 september 2007
Vilka detaljkunskaper ska vi ha?
Här är frågor från en av grupperna, tack för att ni ställde dem:
- Hur mycket detaljkunskap fordras till tentan? Hur mycket bör man kunna om enskilda byggnader och årtal?
- När får vi hemtentan? Hur får vi den?
Här är svaren:
Stokstad i förening med min undervisning ger er de baskunskaper som ni kan behöva när det gäller tenterandet, medan artiklarna visar på alternativa sätt att resonera, t.ex. tolkningsmöjligheter som handboken inte tar upp.
Poängen med en handbok är att den ska ge kunskaper om basfakta och grundläggande sammanhang, som alltid är nödvändiga för att kunna exemplifiera och resonera om likheter, skillnader, samband och vidare sammanhang. Däremot är det omöjligt att i kvantitativa termer ange vad eller hur mycket. Försök tänka er möjligheten av att tala ett språk utan att lära er de ord som ingår i det eller bara några få, vore det alls möjligt? Nej. Detaljkunskaperna motsvarar alltså glosor, medan sambanden motsvarar grammatiken och sammanhangen syntaxen kan vi säga.
Om jag inte hade pluggat in det som stod i den handbok jag läste skulle jag idag inte kunna undervisa. Arbetar man på museum, auktionsfirma eller som museiguide osv är detaljkunskaper viktiga för att kunna utföra jobbet, vet man inte vad man har framför ögonen och kan identifiera det så kan man inte heller säga något vettigt om det. Det är också nödvändigt att lära sig hur man lär sig ämnet om ni förstår vad jag menar. Även om en del av er läser konstvetenskap mest för att bli litet allmänbildade, så är det säkert än fler som gärna skulle vilja arbeta som konsthistoriker i något sammanhang. Det innebär att vi måste rikta in oss på er anställbarhet i vårt sätt att förhålla oss till ert lärande, vilket skattebetalarna också förväntar sig av oss. Ni bör därför förvärva de kunskaper, färdigheter och förmågor som arbetsgivare efterfrågar.
Jag rekommenderar därför att ni gör som jag gjorde när jag pluggade A-kursen: gör upp egna listor med hjälp av Stokstad över arkitekter, byggnader, geografisk plats och årtal liksom termer samt memorera dem och bildmaterialet, så att ni vid behov kan kalla fram rätt exempel ur huvudet och klarar av att ställa samman olika slags kunskaper för att säga något relevant. Samtidigt behöver ni också av främst av artiklarna lära er hur man använder detaljkunskap för att systematiskt bygga upp mer omfattande analytiska resonemang kring konkreta frågor. Därför uppvisar artiklarna en stor variation när det gäller forskningsfrågor, metoder och teorier samt sätt att analysera ett empiriskt (konstverk/byggnader) material.
På min tid var tentamen tredelad och bestod av bildattributioner, analysuppgift och essäuppgift. Nu omfattar den bara den sista delen. Attributionsdelen gick ut på att känna igen konstverk/byggnader och att kunna föra dem till rätt person, tid och plats, dvs tala om vem som stod bakom dem, när de utförts och var. Analysuppgiften gick ut på att jämföra likheter och skillnader mellan två konstverk/byggnader som läraren valt ut. Essäuppgiften gick ut på att knyta samman de olika kunskapsformerna, färdigheterna och förmågorna för att t.ex. kunna diskutera samband och sammanhang mellan verk och kontext, dvs den situation i vilken verket skapats och hur den påverkat skapandet av verket. Strukturen gick ut på att att bygga en kognitiv(kunskaps) trappa där man redovisade allt mer komplexa kunskapsformer från detaljer till helheter. Även om bara essäuppgiften finns kvar nu förväntas ni kunna integrera de andra stegen i den.
Nackdelen med salstentor är att det nödvändiggör detaljpluggande, medan hemtentor gör det möjligt att lära sig samma stoff genom att använda det i sina resonemang.
Hemtentan får ni sista undervisningstillfället nästa vecka, jag skickar den via epost till Gunnel och ber henne se till att den delas ut. Jag lägger också upp hemskrivningsfrågan både på bloggen och i Studentportalen som ett anslag. Med hjälp av hemskrivningen kommer ni att på ett mindre mekaniskt vis lära er de detaljkunskaper som ni har nytta av på tentan genom kontinuerlig reflektion - i vilket fall så är det min förhoppning.
- Hur mycket detaljkunskap fordras till tentan? Hur mycket bör man kunna om enskilda byggnader och årtal?
- När får vi hemtentan? Hur får vi den?
Här är svaren:
Stokstad i förening med min undervisning ger er de baskunskaper som ni kan behöva när det gäller tenterandet, medan artiklarna visar på alternativa sätt att resonera, t.ex. tolkningsmöjligheter som handboken inte tar upp.
Poängen med en handbok är att den ska ge kunskaper om basfakta och grundläggande sammanhang, som alltid är nödvändiga för att kunna exemplifiera och resonera om likheter, skillnader, samband och vidare sammanhang. Däremot är det omöjligt att i kvantitativa termer ange vad eller hur mycket. Försök tänka er möjligheten av att tala ett språk utan att lära er de ord som ingår i det eller bara några få, vore det alls möjligt? Nej. Detaljkunskaperna motsvarar alltså glosor, medan sambanden motsvarar grammatiken och sammanhangen syntaxen kan vi säga.
Om jag inte hade pluggat in det som stod i den handbok jag läste skulle jag idag inte kunna undervisa. Arbetar man på museum, auktionsfirma eller som museiguide osv är detaljkunskaper viktiga för att kunna utföra jobbet, vet man inte vad man har framför ögonen och kan identifiera det så kan man inte heller säga något vettigt om det. Det är också nödvändigt att lära sig hur man lär sig ämnet om ni förstår vad jag menar. Även om en del av er läser konstvetenskap mest för att bli litet allmänbildade, så är det säkert än fler som gärna skulle vilja arbeta som konsthistoriker i något sammanhang. Det innebär att vi måste rikta in oss på er anställbarhet i vårt sätt att förhålla oss till ert lärande, vilket skattebetalarna också förväntar sig av oss. Ni bör därför förvärva de kunskaper, färdigheter och förmågor som arbetsgivare efterfrågar.
Jag rekommenderar därför att ni gör som jag gjorde när jag pluggade A-kursen: gör upp egna listor med hjälp av Stokstad över arkitekter, byggnader, geografisk plats och årtal liksom termer samt memorera dem och bildmaterialet, så att ni vid behov kan kalla fram rätt exempel ur huvudet och klarar av att ställa samman olika slags kunskaper för att säga något relevant. Samtidigt behöver ni också av främst av artiklarna lära er hur man använder detaljkunskap för att systematiskt bygga upp mer omfattande analytiska resonemang kring konkreta frågor. Därför uppvisar artiklarna en stor variation när det gäller forskningsfrågor, metoder och teorier samt sätt att analysera ett empiriskt (konstverk/byggnader) material.
På min tid var tentamen tredelad och bestod av bildattributioner, analysuppgift och essäuppgift. Nu omfattar den bara den sista delen. Attributionsdelen gick ut på att känna igen konstverk/byggnader och att kunna föra dem till rätt person, tid och plats, dvs tala om vem som stod bakom dem, när de utförts och var. Analysuppgiften gick ut på att jämföra likheter och skillnader mellan två konstverk/byggnader som läraren valt ut. Essäuppgiften gick ut på att knyta samman de olika kunskapsformerna, färdigheterna och förmågorna för att t.ex. kunna diskutera samband och sammanhang mellan verk och kontext, dvs den situation i vilken verket skapats och hur den påverkat skapandet av verket. Strukturen gick ut på att att bygga en kognitiv(kunskaps) trappa där man redovisade allt mer komplexa kunskapsformer från detaljer till helheter. Även om bara essäuppgiften finns kvar nu förväntas ni kunna integrera de andra stegen i den.
Nackdelen med salstentor är att det nödvändiggör detaljpluggande, medan hemtentor gör det möjligt att lära sig samma stoff genom att använda det i sina resonemang.
Hemtentan får ni sista undervisningstillfället nästa vecka, jag skickar den via epost till Gunnel och ber henne se till att den delas ut. Jag lägger också upp hemskrivningsfrågan både på bloggen och i Studentportalen som ett anslag. Med hjälp av hemskrivningen kommer ni att på ett mindre mekaniskt vis lära er de detaljkunskaper som ni har nytta av på tentan genom kontinuerlig reflektion - i vilket fall så är det min förhoppning.
fredag 21 september 2007
Vad förväntas av universitetsstuderande?
Det här är något som de flesta universitetslärare inte brukar nämna, eftersom de tar situationen för given. I högre studier förväntas studenterna vara tämligen självgående och självständiga sökare efter kunskap, vilket gymnasienykomlingar i huvudsak förstås inte gärna kan veta utan att bli upplysta om det. Övriga har lärt sig det den hårda vägen. Det enda vi är skyldiga att tillhandahålla är undervisning och att upprätta listor med kurslitteratur och det är vad vår arbetstid är anpassad efter. Det är sedan upp till den enskilde studenten att själv avgöra vilken ambitionsnivå man vill lägga sig på. Lägger ni ner 40 timmar i veckan på era studier, dvs heltidsarbete så klarar ni er sannolikt bra.
Det är alltså inte bara själva ämnet som ni ska inhämta, utan också metakunskaper som att lära sig att hitta själva och det gäller allt från lokaler till böcker till Studentportalen. Detta upplevs ofta som frustrerande det första året eller åren eftersom man är van från gymnasiet att få så mycket mer serverat. Er upplevelse är densamma som min var en gång i tiden, men man lär sig och i efterhand är man glad över det, eftersom det förbereder för arbetsmarknaden. För på jobbet måste man klara sig själv i allmänhet. I visssa fall skulle jag gärna om jag hade mer tid hjälpa er mer, men min arbetstid är begränsad. Ger jag mer tid åt er så får B/C-/master-studenterna sämre undervisning av mig och vice versa.
Om jag hade ingått i en basgrupp som student så hade jag sannolikt anordnat en lässtafett för att spara tid, eftersom jag alltid varit studiesmart, och övertalat mina studentkamrater att läsa varsin artikel som vi sedan redovisat för varandra och diskuterat. Det är ingen dum studiemodell, eftersom många undersökningar visar att man lär sig snabbast och bäst på att lära andra och av gemensamma diskussioner kring kurslitteratur/undervisning. Det går också fortare att själva läsa igenom en uppsats om man tycker den verkar särskilt givande om man fått den resumerad för sig.
Det är alltså inte bara själva ämnet som ni ska inhämta, utan också metakunskaper som att lära sig att hitta själva och det gäller allt från lokaler till böcker till Studentportalen. Detta upplevs ofta som frustrerande det första året eller åren eftersom man är van från gymnasiet att få så mycket mer serverat. Er upplevelse är densamma som min var en gång i tiden, men man lär sig och i efterhand är man glad över det, eftersom det förbereder för arbetsmarknaden. För på jobbet måste man klara sig själv i allmänhet. I visssa fall skulle jag gärna om jag hade mer tid hjälpa er mer, men min arbetstid är begränsad. Ger jag mer tid åt er så får B/C-/master-studenterna sämre undervisning av mig och vice versa.
Om jag hade ingått i en basgrupp som student så hade jag sannolikt anordnat en lässtafett för att spara tid, eftersom jag alltid varit studiesmart, och övertalat mina studentkamrater att läsa varsin artikel som vi sedan redovisat för varandra och diskuterat. Det är ingen dum studiemodell, eftersom många undersökningar visar att man lär sig snabbast och bäst på att lära andra och av gemensamma diskussioner kring kurslitteratur/undervisning. Det går också fortare att själva läsa igenom en uppsats om man tycker den verkar särskilt givande om man fått den resumerad för sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
