Vad förväntas av universitetsstuderande?

Det här är något som de flesta universitetslärare inte brukar nämna, eftersom de tar situationen för given. I högre studier förväntas studenterna vara tämligen självgående och självständiga sökare efter kunskap, vilket gymnasienykomlingar i huvudsak förstås inte gärna kan veta utan att bli upplysta om det. Övriga har lärt sig det den hårda vägen. Det enda vi är skyldiga att tillhandahålla är undervisning och att upprätta listor med kurslitteratur och det är vad vår arbetstid är anpassad efter. Det är sedan upp till den enskilde studenten att själv avgöra vilken ambitionsnivå man vill lägga sig på. Lägger ni ner 40 timmar i veckan på era studier, dvs heltidsarbete så klarar ni er sannolikt bra.

Det är alltså inte bara själva ämnet som ni ska inhämta, utan också metakunskaper som att lära sig att hitta själva och det gäller allt från lokaler till böcker till Studentportalen. Detta upplevs ofta som frustrerande det första året eller åren eftersom man är van från gymnasiet att få så mycket mer serverat. Er upplevelse är densamma som min var en gång i tiden, men man lär sig och i efterhand är man glad över det, eftersom det förbereder för arbetsmarknaden. För på jobbet måste man klara sig själv i allmänhet. I visssa fall skulle jag gärna om jag hade mer tid hjälpa er mer, men min arbetstid är begränsad. Ger jag mer tid åt er så får B/C-/master-studenterna sämre undervisning av mig och vice versa.

Om jag hade ingått i en basgrupp som student så hade jag sannolikt anordnat en lässtafett för att spara tid, eftersom jag alltid varit studiesmart, och övertalat mina studentkamrater att läsa varsin artikel som vi sedan redovisat för varandra och diskuterat. Det är ingen dum studiemodell, eftersom många undersökningar visar att man lär sig snabbast och bäst på att lära andra och av gemensamma diskussioner kring kurslitteratur/undervisning. Det går också fortare att själva läsa igenom en uppsats om man tycker den verkar särskilt givande om man fått den resumerad för sig.